Hoppet om att sommarens hajpade forskningsnyhet LK-99 är supraledande i rumstemperatur tycks vara över. Drömmen om ett supraledande material i rumstemperatur lever vidare.

Nyheten om ett supraledande material, rapporterat av ett sydkoreanskt forskarlag, blev ett viralt fenomen i sociala medier. Och mellan den 30 juli och 5 augusti var LK-99 den nionde mest lästa Wikipedia-sidan i världen, slagen av bland andra Oppenheimer, Barbie och pågående fotbolls-VM.

Men det var, som det ofta är när det rör sig om supraledande material i rumstemperatur och vid normalt lufttryck, förmodligen för bra för att vara sant. De forskare som manade till försiktighet, inklusive KTH-professorn Oscar Tjernberg i en artikel i Ny Teknik, hade fog för det: LK-99 är inte supraledande. Materialet är möjligen inte ens särskilt intressant över huvud taget.

”Det finns inga tecken på supraledning i LK-99 vid rumstemperatur”, skriver forskare vid indiska CSIR-National Physical Laboratory i en preprint, en icke referentgranskad artikel, på Arxiv.

Oscar Tjernberg. Håkan Lindgren/KTH

– Varken Meissnereffekt eller resistans under det mätbara har tydligt påvisats så det saknas i mina ögon i nuläget tydliga indikationer på att LK-99 skulle vara en supraledare, säger Oscar Tjernberg.

The International Center for Quantum Materials i Kina säger sig ha funnit bevis för att materialet är ferromagnetiskt. Det innebär att det kan magnetiseras och attraheras eller repelleras av andra magnetiska material. Med andra ord den typen av magnetism vi ofta stöter på i vardagen.

”Det är med stor sorg vi tror att spelet är över. LK-99 är INTE supraledande, inte vid rumstemperatur (eller väldigt låga temperaturer). Det är ett material med hög resistivitet och dålig kvalitet. Punkt. Ingen idé att kämpa mot sanningen”, skriver University of Marylands Condensed Matter Theory Center på X (före detta Twitter).

Dussintals labb har försökt upprepa resultatet

Över ett dussin labb har försökt replikera det resultat de sydkoreanska forskarna rapporterat om. Inget labb har lyckats, låt vara att inte heller deras artiklar hunnit genomgå referentgranskning. Därtill har de sannolikt inte lyckats skapa exakt det LK-99-material som låg till grund för de ursprungliga artiklarna.

Ja, artiklarna, i plural. De sydkoreanska forskarna publicerade tidigare i år två artiklar på preprintsajten Arxiv, med några timmars mellanrum (här respektive här). Skälet till att de publicerade två artiklar har varit föremål för mycket spekulation. Bland annat finns det uppgifter om att en person i forskarlaget valde att skrida till verket mot flera av sina kollegers vilja, vilka sedan kände sig tvungna att själva publicera. Resultatet blev emellertid att båda artiklarna framstod som framhastade och innehöll delvis motstridiga uppgifter.

Däremot finns det till dags dato inget som tycks tyda på att det rör sig om någon form av bedrägeri. Faktum är att The International Center for Quantum Materials spår att det finns en enkel förklaring till varför man kan luras att tro att LK-99 är supraledande.

Vilseledda av apatit

LK-99 är en typ av blymodifierad apatit och apatit är ett kristalliserande kalciumfosfatmineral. Man kan annars nöja sig med att säga att LK-99 är en förening av bly, koppar, fosfat och syre – men då missar man en i sammanhanget pikant detalj: apatit kommer från grekiskan och betyder ”vilseleda”. Att det sydkoreanska forskarlaget blivit vilseledda av vissa egenskaper i materialet skulle kunna vara just det som hänt.

The International Center for Quantum Materials uppger nämligen att en förorening i LK-99 – kopparglans (Cu2S) – ändrar struktur vid olika temperaturer. I övergången från en struktur till en annan sjunker resistiviteten markant och den egenskapen kan forskarna ha misstagit för supraledning.

Det enorma intresset för LK-99 har gett materialfysiker världen över en vitamininjektion och jakten på att hitta en supraledare som fungerar i rumstemperatur och vid normalt lufttryck lär knappast avta. Ett material som kan leda elektricitet utan motstånd under normala förhållanden skulle kunna få dramatiska följder för framtida energiförsörjning, krafttillämpningar, transporter, datortillverkning och en lång rad andra tekniska områden.